Vi är människor, därför tror vi. Men måste man tro på Gud för att vara troende? Och varför tror vi? Kommer vi till himlen eller helvetet om vi varit goda eller onda i livet? Finns det en högre kraft som ger allt mening, eller händer allt bara med hjälp av slumpen?
   Det viktigaste är väl ändå att vi tror på oss själva och kan anförtro oss till våra vänner och familj. Men som liten människa känns det som om vi måste tro på något högre än vår egen existens för att kunna hantera diverse problem och trauman i vardagen. För att kunna leva och bearbeta sorg. Inte sjutton ber vi om hjälp då vi är lyckliga? Det är vid våra svaga stunder som vi vill att någon lyfter upp oss i sin famn och säger att allt kommer att ordna sig och att det är bättre nu. Jag tror. När jag behöver tro. Jag tror inte på Gud, Allah, Muhammed, Buddah eller någon annan personifierad varelse. Däremot kan jag säga att jag tror lite på karma, om vi gör goda saker - händer goda saker. Om vi gör dåliga... osv. Men anledningen till att jag tror på karma är för att jag tycker att man ska vara en snäll och god individ.
   Jag tror även att det finns en annan grad av "slumpen", en ödesgrad, då det kan tyckas att vissa saker är bara menade att vara eller att hända. Detta basseras på en rad händelser i mitt liv som jag dragit slutsatsen av att det känns som om det finns ett högre syfte med livet, än bara att leva. Vad tror du på?