Vaknade fast jag ville inte lyfta på ögonlocken när klockan ringde 07.45. Har inte klivit upp så tidigt sen Palme var stadsminister känns det som. Jag klädde på mig och för första gången lämnade jag lägenheten helt utan smink, med rufsigt hår, en hood med texten Wild At Heart på rumpan. Passande? Nja... styrde bilen mot svärföräldrarnas hus där min svärfar satt och beskådade ett mottaget checka-in-sms från SAS. Jag var lika fundersam som honom, men vi satte oss i min bil och mötte solens första strålar på vägen till flygplatsen.
    Väl där inne fick vi hjälp av en trevlig men väldigt lång man att checka in på en sån här checka-in-mackapär och jag kramade min svärfar hej då och önskade honom en trevlig resa till Kiruna. Sedan i lördags har jag varit ensam hemma då sambon är uppe i Kiruna för att på en vecka hinna gratta sin mormor på 85års-dagen och begrava sin morfar som nyligen gått bort. Jag hoppas det blir en fin ceremoni på fredag.

Jag hade planerat att sova en stund till när jag kom hem, eftersom jag inte hade haft vett nog att gå och lägga mig i tid dagen innan... som vanligt, men jag slukades upp av morgontidningen och skuggorna som dansade på barbordet av solens lek med björkens kvistar utanför fönstret. Efter en lugn frukost skrek bloggen på mig och efter det fick jag panik när jag insåg hur mycket klockan var, för jag hade en tid att passa.
    Min älskling skulle nämligen få nya skor idag. Nu går hon så fint, låter inte mycket alls och hon är så lättstyrd. Med andra ord köpte jag (eller mamma med rättare ord <3) nya sommardäck idag. Klockan 10.45 svängde jag in på Däckia och fick det konstigaste berömmet jag någonsin fått. Däckkillen tyckte jag var bäst hittills med att köra upp bilen på domkraftsmaskinen...! Hur skulle man kunna misslyckas blev min fundering...? Hur som helst byttes däcken och en kram hade han tydligen fått många av så jag var tvugen att plocka fram plånboken och betala... Suck!

Efter det skyndade jag mig hem till byn där mamma och pappa bor, köpte en rosenpelargon som tack för det generösa bidraget som nu håller mig säkrare på vägarna och följde med mor för att handla. Stannade på bylla för ett snabbmål... trodde vi ja. Jag tog ett vanligt hamburgermeal, medan mamma ville ha en laxburgare, som var kall i mitten när hon fick den... Grejt! Sen hade den kärringen bakom disken mage att säga att den inte alls var kall och att de har förinställda temperaturer osv... MAN SÄGER INTE EMOT EN KUND! Alla gör fel, så äre. Men kunden har alltid rätt och min mamma är inte den som gnäller. Till råga på allt när vi kommer till matvarubutiken i närheten och står i kassan och mamma räcker sig efter kvällstidningarna smiter en liten jävla tant förbi oss!! På höger sida!! Tränger sig före i kön med en ros och Hemmets journal under armen och nästan klämmer sig förbi vagnen och kassan! Om jag hade haft stilettklackar hade jag knackat fast klacken i huvudet på henne! Ja, jag är brutal men man frågar "står ni i kö". Kärring!

Efter det har jag pluggat med Emma (surpriiiise!!!!) och nu sitter jag här hos mamma och pappa och ska sova här i natt. Ska bli mysigt, med alla djur och allt...! Mina älskade hårbollar!


God natt från oss!