Äntligen är min pipiga bil mindre pipig. Redan i somras innan roadtripen började min pärla att pipa (läs: iiiiiiiieeeeeeeeeeeeyyyyyyyyyyy) när jag svängade åt ett håll, och sedan hela tiden, förutom när jag bromsade. En sten tänkte jag, då ljudet kom från hjulhusen. Nu hade pipandet tagit sig själv till en ny nivå, och hela fälgen var varm på ena bakdäcket. Så varm att jag fick låna min fars sexväxlade, chippade turboälskling för att inte hjulhuset skulle bli för varmt och kanske börja slå gnistor. Slitytan var ju bra på bromsklossarna, men något stod inte rätt till.
   I morse for min mor in med bilen på macken och jag slängde mig i pappas bil jag med och for dit. Det visade sig att bromsklossen fastnat, alltså inte gick tillbaka som den skulle när man slutat bromsa. Snälle Leffe på macken knackade lös, adderade lite kopparpasta och - tadaaa! - pärlan tjuter inte mer! :D Helt sjukt att ha en bil som går så tyst, som inte låter som en konstant volvobroms! Lovely.

Nu: Plugga som fan!