Emma och jag satt och diskuterade idag om när är man för snäll mot sin partner egentligen? Var går gränsen för snäll, vänlig eller bara en curlingsambo som agerar mamma? Vi kom att tänka på detta när vi tvättar och viker kallingar, t-shirtar till förbannelse, plockar och donar. Men jag tror att jag har kommit fram till att det måste råda jämnsnällhet i ett förhållande. Bra ord va? (Svenska akademin here we go!) Om man ska va snäll, vilket man vill med varandra i ett sunt förhållande, då borde man ju vara snäll tillbaka. Kanske inte genom att stå och vika trosor en hel dag, men som min sambo exempelvis, som i vintras sopade av snön från mitt biltak varje dag innan han for till jobbet. Hjärtat mitt, tack! You scratch my back, I scratch your back liksom.
   Nikki satte ju igång a hell of a tvättdag för mig genom att välja sängen framför kattlådan - igen, och det var på så vis två tvättande sambos (jag och Emma) började diskutera snällhetens gränser över en välförtjänt glass. Var går din gräns? Diskar du bara din disk, har ni olika sysslor, osv? Jag kände mig ju lagomt snäll när jag med svansen mellan benen var tvungen att berätta för stackars Jonas att trycket på en av hans tröjor hade lossnat. Förlåt igen, älsklingen! 

I morrn kommer att bli en sjukt kul dag! Emma och jag ska fara och shoppa om det blir dåligt väder och senare på kvällen ska vi träna - afropowerdans!! :D Ska bli så underbart roligt! Nu är jag dödstrött så nu ska jag dö lite i soffan.. Tjingeling!