Torsdag natt brakade allt lös.. Jonas och jag hade äntligen ett ordentligt snack/grin och resultatet blev att vi ska bli särbos. Vi ska säga upp denna lägenheten och flytta till varsina lägenheter för att få lite distans till varandra och kunna utvecklas som personer, så att vi slutligen kan bestämma oss vad vi vill ha ut av relationen. Vi är alltså fortfarande tillsammans, men vi måste få lite perspektiv.
   Jag har ju aldrig bott själv. Jag flyttade ju direkt ihop med Jonas sedan jag lämnat boet och jag tror att båda två kommer att må jättebra av att få lite egentid och tid att tänka. Antingen så inser vi att ska vara tillsammans och då köper vi nåt ställe, flyttar ihop igen och satsar på relationen - eller så kommer det visa sig att det blir bäst om vi delar på oss.

Nu när allt har hunnit sjunka in (trots att tanken på att flytta isär funnits hos oss båda två en lång tid, blir verkligheten plötsligt så ruskigt verklig) så känns det ärligt riktigt bra. Jag är glad, så himla glad att Jonas äntligen berättade för mig hur han kände! De som känner herr Ålund vet att han inte riktigt är en snubbe som går och skriker ut sina känslor för allmänheten... För vi har känt samma sak, men inte sagt något till varandra..!
   Jag ska kolla på en lägenhet i Sörberge på fredag och det visade sig att jag till och med känner tjejen som äger lägenheten, så det blir nog bra. En tvåa med balkong och uuuunderbart kök!

Här hittar ni lägeneheten.

Man får liksom försöka se det positiva i allt. Visst kommer det bli svårt, vi har ju trots allt bott ihop i över ett år och har vanor, rutiner och annat som inte längre blir självklart. Men vi klarar det, Jonas och jag. Hur det än blir mellan oss, blir det bra. Jag kommer alltid att älska honom så oerhört mycket som den underbara person han är!


Notis:

Det sjuka med allting är, att en av mina bästa vänner, Emma, samma dag bestämde med sin pojkvän att de skulle flytta isär - utan att någon av oss visste den andres öde. Det är sjukt läskigt.