Jag köpte åtta förpackningar med galgar för dan (ångermanländska, läs: för någon dag sedan), hade en förpackning hemma sen tidigare av den modellen jag ville ha. Nu snackar vi tröjgalgar, byx- och kjolgalgar är en helt annan femma. Fyrtiofem tröjgalgar räckte inte, och stackars J:s skjortor fick hängas två stycken på en galge. Så nu har jag skickat ut min korrespondent (mamma) som ändå skulle på Ikea, att köpa fler galgar. Herregud. Hittills har jag nästan fyllt två enorma Ikeakassar (de där blåa, plastiga) med kläder jag ska ta hem till mamma och pappa. Det är sjukt mycket kläder. Jag ska ha dem där i ca ett år, och har jag inte känt att jag saknar nåt plagg, ska de tvättas och skänkas till någon välgörande orgainsation.

Jag ber så mycket om ursäkt om jag råkade lura er att det var min garderob på bilden jag lade upp igår kväll, det är det inte. I mina drömmar - ja, men Timråbo är inte lika förstående när det gäller vad deras kvinnliga hyresgäster verkligen vill ha och behöver, som drömhuset i mina tankar. Dock blir min lilla garderob mycket vacker, även om den är långt i från SATC-ideal.